Jag är upprörd!

Då sitter jag i buren och längtar efter matte, morot och elefanten. Tiden gick precis som varje kväll väldigt långsamt och vad hände? Då kommer husse och plocka ut mig ur buren. Han brydde sig inte ett dugg att jag blev upprörd. Han gick med mig till skrivbordet och satte mig på toaletten. Han glömde att skicka mig på vågen. Katastrof!!!

Jo och då satt jag och skulle äta morot. Det kunde han glömma. Husse hämtade matte och sen satt hon med mig. Satt och satt. Hon såg konstig ut och hon gjorde många konstiga ljud. Först skickar hon husse att hämta mig och sen låter hon så att jag blev nästan rädd. Till sist tog jag nådigt elefanten från henne och hon kröp tillbaka till sängen.  Hon lämnade mig igen ensam med husse. Så jag ville bara ha en taxi och hem. Nej verkligen varför måste matte bli förkyld när jag egentligen skulle sitta med henne på alternativt framför skrivbordet och flirta! Så kan hon väl inte göra, att bli förkyld. Jag menar att min personliga tjänare måste vara frisk och stå 24 timmar per dag till mitt förfogande!

Matte och jag

Nu är det kväll igen och nu kommer den roliga delen. Jag får bestämma över matte! Det är så kul. Okay den där delen med vågen tycker jag inte om, men resten.

Alltså först måste jag sitta på vågen och sen hamnar jag på skrivbordet. Där får jag bestämma var jag vill sitta. Just nu vill jag ha morot på toaletten. Då sitter jag och äter omkring 10-20 g morot. Sen lämnar jag toaletten och går till tältet. Tillbaka lämnar jag en liten hög med pluttar.

I tältet äter jag efterrätten(elefant) och sen flirtar jag lite med matte. Om jag har ett bra vikt lämnar matte mig i fred. Om det är dåligt måste jag bråka med henne. Men oftast flirtar vi bara. Vi pratar och jag pussas matte och sen om jag tycker att det räcker frågar jag efter taxi.

Taxin hjälper mig att komma på golvet och sen tar jag en liten runda genom bostaden. Om matte är riktig trött går jag hem så här: arbetsrum, sovrum, hall, vardagsrum, under matbord, marsvinsrum bakom höpåsen och sen hem. Sistnämnda delen tyvärr inte frivilligt.  När matte är pigg går jag så här: arbetsrum, hall, vardagsrum och sen står jag framför gallret i marsvinsrummet och trampar. Matte måste nämligen öppna gallret åt mig. Idag valde jag förresten den första delen. Jag är nämligen arg på matte. Hon tog kort när jag satt på skrivbordet. Och det kallar jag för intrång i privatsfären.

 

Klara i normala livet

Klara är en liten söt och vansinnigt rädd marsvinsdam. Hennes ansiktsuttryck är speciellt och jag fick många frågor vad hon har varit i sitt tidigare liv. Det kan hända att hon visar mod ibland och ibland har hon det till och med roligt.  Hon kommer till mig ibland och hälsar på eller hon lämnar rummet tillsammans med de andra och letar hö utanför gallret. Hemvägen däremot är en helt annan historia. Hon har svårt att hitta något ätbart ibland och därför är hon så smal. Klara väger bara 1300g den stackaren. Men jag älskar den där damen. Kanske därför att dom där roliga ögonblicken är så sällsynta. Klara ler inte så ofta. Mest grälar hon med sin syster. Eller tvärtom. Det beror hur damerna mår. Jag brukar säga att man ser att dom bor ihop hela sitt liv och dom behöver lite avstånd.

Men det där med avstånd fixar Lucia och Klara oftast själva. Lucia på taket och Klara under taket. Ibland sitter den ena på tredje våningen och den andra på andra våningen, i alla fall 5 minuter. Sen ska man träffas igen. Samma sak med maten. Jag vill sitta bredvid min syster, men det går ju bara några minuter bra och sen har vi lite slagsmål. Sune R har gett upp för länge sedan att gå emellan när dom tjafsar på varandra.

I torsdags handlade vi julgranen. Jag är nyfiken på Klaras reaktion. Vågar hon sig ut ur buren och kommer hon till matskålen? När man sitter bredvid staketet har hon ju full blick på granen. När vi satte upp adventsbelysningen hos dom försvann hon under trappan och visade sig inte resten av dagen.  Så jag skulle kanske göra vår lilla julgran Klara-anpassad. Någon med en ide?

Jag törs!

Idag har en väldigt speciell dag. Ja, jag vet det är Lucia men idag fyller ju också vår kära Bruno P år. Och idag ska jag försöka lyssna på ABBA har jag bestämt mig. Han firar säkert på regnbågsängen och jag gissar att hela området där dansar efter ”honey,honey”. Nej idag vågar jag och lyssnar på hans älskade ABBA sånger.  Över ett år gick det inte men nu är det dags. Wilda sitter förresten- glad bredvid mig och mumsar mat i sig. Hon verkar trivas. Kanske märker hon att något har blivit helat och att livet faktiskt går vidare.

Någonting är fel

Idag tog jag lite kort på damerna och herren. Projektet var lite roligt och jag kan lova att det blev många fina kort. Men idag vill jag bara presentera ett av dem. Jag undrar  om ni hittar felet på kortet? Lycka till. :)

Julen kommer alltid så plötsligt!

Nu har en hel vecka försvunnit. Det finns hur mycket som helst att göra här hemma. Nu på fredag måste jag skicka alla julklappar till Tyskland om jag vill att dom ska vara framme på julafton. Det finns bara ett lite problem. Jag är klar med en fjärdedel av den….

Wilda har till omväxling förståelse för mattes situation och går upp i vikt. Nu bli det bara en elefant på kvällen. Nackdelen är att jag rubbar hennes rutiner och i morse hade jag en liten ilsken pälsboll i buren.  Att jag ändrar på hennes rutiner är inte populärt.

Lucia tränar flitigt höjdhoppning och alla som ser henne beundrar henne för hennes elegans när hon hoppar. Ingen aning om hon blir glad när alla tittar på henne men hon har några beundrare!

Sune R visar också upp ett nytt beteende. Nuförtiden sover han nästan bredvid Wilda. När man kommer in i rummet är det tyst men när han vaknar då bli det full fart. RRRRRRRRRRR, farsan är vaken. Det irriterar Wilda och hon kommer ner till maten ”frivilligt”. Frun vet ju inte vad Sune R vill.

Resten är precis som vanligt utom att Klaras skedvandringar har blivit mer professionella men tyvärr fick hon sluta med träningen eftersom Wilda inte längre får någon critical care. Jo och Maja har börjat gnaga på höpåsen.

Nu på lördagen eller söndagen ska jag försöka och ta lite kort. Förhoppningsvis har en av damerna nåd 1000 g. Just nu är hon på 960 g. Om jag inte visste bättre skulle jag tro att hon är dräktig men nej hon bara äter och äter.

Klara och Lucia

Lucia är en liten pälsboll som inte är ett dugg intresserad av oss. Varför ska jag lyssna på matte? Livet är mycket roligare om jag inte gör det. Att stå med framfötterna på staketet och dessutom titta på matte som står bredvid dörren är bara kul. Att göra tvärsemot vad matte säger är ännu roligare! Det hela såg ut ungefär så här:

Lucia: Står där med fötterna på kanten

Matte: Lucia är du säkert på det här?

Lucia: Hänger en fot över kanten

Matte: Lucia vet du vad du gör? Du ska inte hoppa över staketet

Lucia: Tittar på matte

Matte: Glöm det vad du vill göra

Lucia: Gör sig bered att springa

Matte: Springer till Lucia och skicka henne till buren

Lucia: Vänta 5 minut innan hon går tillbaka och hoppar

Om vi tar bort stenen kan Sune bryta sig ut. Om vi tar bort huset blir Klara rädd. Rummet är ju anpassat till henne. Kanske skulle vi skicka i väg Lucia? Men vem skulle klara av henne? Nej hon får väl ha det roligt och vi sätter en extra spånskiva framför dörren så att hon inte kan smyga ut i resten av bostaden. Men ni skulle se hennes elegans när hon hoppar.  Jag beundrar henne för det. Lite av den elegansen skulle jag gärna ha av henne.

Och nu kommer vi till hennes syster: Klara. Klara har det verkligen inte lätt. En matte som funderar att ta bort hennes tillflyktsplats, hennes rädslor och till sist problemet med maten. Därför är hon så ”mager”. Hur ofta spanar hon på maten och bestämmer sig, att det verkligen är ingenting som hon kan äta. Hon börjar ser ut som en bulldozer och då vet man att nu är det kris. Vilken lycka när hon äntligen hittar någonting att äta. Klara kan dessutom vara lite hjälpsam. Just nu vet hon ju att alla ska vara i buren, så sist försökte hon att få in Herr Tesked (skeden från Wildas matskål med critical care) in i buren. Det gick inte så bra, men hon kom halva vägen. Först störde Sune R henne, sen störde Lucia henne och till sist blev matte rädd om hennes tänder och tog skeden. Tack och lov verkar det så att det finns flera kvällar som hon kan träna!

Kvällsrutin

Först matar man Wilda. Sen får hon vandra tillbaka och sen kommer den roliga delen. Resterna av Wildas mat går till det vanliga folket. 5 stycken har slagsmål om en halv tesked critical care och sen har vi ett marsvin som sitter långt bort. Hon ser oskyldig ut och nej hon skulle aldrig slåss. Man kan ser hur hennes  helgongloria växer. 

Jag tror att jag verkligen kan anmäla lilla Lucia på cirkus!

Sista dagarna har vi försökt övertala Lucia att hon ska stanna inne i buren. Men det var tyvärr inte så lyckat. Hon tränar flitig för sitt stora uppträdande. Jag vet bara inte var. Hon har lärt sig , att matte och husse inte alls tycker om hennes nya kunskaper. Dessutom kan hon inte fly när vi säger till. Tillbaka kommer hon nämligen inte själv. Men hon har tålamod och i morse visade hon den här bilden:

Först över gallret(jag hörde henne när hon landade)

Hon spanade i mig och sen:

Titta matte vad jag kan:

Och till sist: jag är ett oskyldigt litet marsvin! Glöm inte det.

Jag har stått bredvid dörren och visste inte vad jag skulle säga. Nu kan vi ju ta bort stenen, men då kan Sune R bryta sig ut. Kanske var det han som tränade Lucia i smyg? I alla fall ska jag sätta upp ett extra staket till resten av bostaden.

Vi är verkligen intresserade av Wildas mat!

Sune och Maja funderar på att i nästa liv ska dom leva som mullvad

Lucia ville till cirkus

Hon måste bara träna den där delen med landningen.

Tyvärr var matte emot det och öppnade staketet för vanligt folk

 Ursäkta matte, men varför är tallriken inte ätbar?

 Och till slut har vi lilla Wilda som inte förstår varför alla är så galna efter hennes stödmat.

Jag känner mig lite bortglömd

Matte pysslar hela tiden med min kompis. Det tycker jag(Flora) är lite orättvist. Jag har också känslor! Hela tiden hämtar hon Wilda och då händer massor grejer.

Wilda blir vägd – inte jag (okay det måste jag inte ha)

Wilda åker bil – inte jag

Wilda får critical care – inte jag

Wilda får uppmärksamhet – inte jag (okay så mycket som hon inte vill jag ha)

Wilda fick urinsten – det fick inte jag

Wilda träffar nya människor – inte jag

Alla pratar bara om Wilda. Will ni veta hur min dag ser ut? Först går jag upp. Sen bli det frukost. Då får Wilda först. Matte fördelar matten i hela rummet. Hon lämnar lite mat åt mig i matskålen. Det gillar jag! Sen får vi vila och Wilda får mat. När hon har kommit tillbaka får vi gurka. Matte hämtar mig från 3;våning. Därefter kommer nytt hö och matte gå till jobbet.

Efter jobbet får Wilda mat och matte pratar med oss en stund. Sen bli det vila och när vi kommer och tigger om kvällsmat sitter jag ofta på mattes knä och blir klappad och får berätta vad jag har upplevt. Kvällsmaten får jag i matskålen. Under kvällen får Wilda stödmat och resten får hö. Men oftast får vi resterna av Wildas mat. Och istället för att dom ta hänsyn till mig får jag mata chefen. Det ser ut så här: han äter och jag håller skeden. Precis så har jag det just nu. Förut var jag chef och nu är jag ingenting, bara ett litet bortglömt marsvin.

Ifall någon undrar sig vad jag gjorde i helgen när jag inte stödmatade Wilda. Andra hälften finns på balkonen!

Och min kära hjälppersonal.

Hur mycket förstår hon egentligen?

I morse ville Wilda ha taxi och hon ville till vågen! Ingen protest eller ”Jag vill ha taxi härifrån” Jag blev lite fundersam, men när jag såg hennes vikt blev jag mållös. 902 gram! Okay det var efter frukosten, men ändå. Vilken duktig tjej!

Dessutom har vi bytt stödmatsmusik. Istället för pärleporten bli det nu Siegfried Fietz. Wilda äter även själv ut matskålen. I alla fall tills hon kommer ihåg att jag nu kan göra något annat samtidigt. Blicken är alltid fastklistrad på mig när hon äter. Vi har blivit ett bra team och det känns om vi förstår varandra utan ord. Det finns bara en sak som jag inte kan förklara för henne. Taxin funkar bara när man klättrar upp på mattes hand och inte när man klättrar upp på datormusen.

Han kan!

I helgen var det storstädning hos oss. Matte städade hela rummet. Sånt är jätteroligt. Sune R och Lucia sprang till vardagsrummet. Maja och Flora letade efter gurka och Wilda sprang förbi all mat eftersom hon trodde matte hade gurkan i handen.  Klara lyckades att ta sig till burkanten. Hon tittade ut och tänkte att gurkan inte är så mycket värd att hon ska riskera sitt liv.

Efter städningen måste matte också möblera om hos oss. Hon gillar att göra det och vi kan inte säga emot. I alla fall hade vi ett marsvin som blev glad. Sune R hittade nämligen en ny kompis som han uppvaktade.  Tyvärr reagerade kompisen inte som Sune R önskade sig. När matte fått nog eller när hon var klar med städningen tog hon bort sopskyffeln. Och då hände det!!!!!  Sune R fick ut sig ett nytt läte. När han letade efter sin nya kompis kommenterade han varje steg som han tog: ”Här är jag” ”Vad är du?” Helt fantastiskt! Det tog bara 11 månader för honom att utvidga sitt ordförråd.

Vi har det så roligt ibland

Som alla vet har vår kära lilla Wilda lite problem. I förrgår hälsade en liten rund pälsboll på matte när hon kom hem. Hälsar och hälsar det beror hur man det definiera. I alla fall skulle ni ha sett matte. Vi hörde bara ”gaser i magen”. Stackars matte tänkte vi, nu är hon också sjuk. Matte däremot plockade upp Wilda och började undersöka hennes mage. Wilda var då redan rund, men hon lyckades att bli ändå mer rund. Oj vad hon var arg. Först var matte inte hemma när Wilda var hungrig och sedan såg matte inte att Wilda ville ha mat. Wilda muterar helt enkelt till en liten rund boll när hon bli arg. Ja men visste inte matte det? I alla fall var Wilda så upprörd att hon inte kunde hålla tyst när hon åt.

Igår morse försov matte sig lite grant. Sådant kan ju hända ibland och vi alla vet när matte är kontaktbar och att man ska akta sig innan hon fick sitt kaffe. Då satt nu matte och stirrade lycklig på sitt kaffe när hon hörde några konstiga ljud. Vi hörde en ”Nu klättrar Wilda” och jag (Sune R) jagade in i transportboxen. Nej matte det är bara jag som sitter ser och ser oskyldig ut. Tyvärr vill damen bakom mig också se oskyldig ut… Matte plockade Wilda ut transportboxen och gick tillbaka till kaffet.

På kvällen städade matte hos oss. Sån är också roligt. Flora satt hela tiden i vägen, jag uppvaktade allt vad jag träffade inkl sopborsten. Och vi alla tjatade på Wilda att hon äntligen ska berätta vad hon kan och det gjorde hon. Wilda kan nämligen äntligen använda Majas klättertorn!  Då skulle ni ha sett mattes ansikte när det gick upp för henne att räddningsaktionen från tidigare var helt meningslös.  Då gick det också upp för henne varför Wilda blev så arg när hon blev räddade. Nu får Wilda i alla fall klättra och skrika och förhoppningsvis går hon äntligen upp i vikt. Hon börjar bete sig som vanligt igen. Utom att hon kan något nytt. 

När jag bli stor, ska jag bli modell!

Men tyvärr har jag en matte som är emot mina planer. Jag sliter och sliter för att få min drömvikt och sen kommer matte och stödmatar mig med critical care. 4-5 gånger om dagen kommer hon och jag måste äta den där gröna geggan.  Matte är så elak mot mig. Jag vill ha tillbaka min hödiet! Jag hade den perfekta planen och nu kommer matte och förstör den. Nej hon vill att jag inte tappar mer vikt eller bättre att jag går upp i vikt.

Men om det inte funkar, så har jag faktiskt en alternativplan. Jag kan också bli Sveriges världsmästare i att spotta critical care. Sista gången när jag blev matad har jag träffat: mattan på golvet, fåtöljen, bordet, mattes hår och ansikte, mattes kläder och jag har kissat ner  matte 2 gånger inom 25 minuter. Jag är genial!  Och det är ju alltid bra om man har 2 framtidsplaner eller hur?

Vi hatar transportboxen

Dagen började med en tidig frukost och sen såg vi matte springa runt med en transportbox. Alla vet ju att Wilda var kvällas stjärna sist och Sune R den perfekta sällskapsdamen. Vilken överraskning att jag (Lucia) hamnade i transportboxen. Jag var så sur att jag hade ett litet slagsmål med Wilda innan jag bestämde mig för att resa vidare under kudden som vi hade i transportboxen. Dessutom hade vi det jätteroligt med leken ”kasta snabbt så mycket hö som mögligt ur transportboxen” Det tyckte husse inte om så vi stannade strax efter Gävle på en parkeringsplats. Där blev vi tillsagda att sätta oss ovanpå kudden i stället för under den och vi fick halva höet tillbaka i transportboxen. Matte upptäckte att hon hade glömt en t-shirt under Polotröjan… Så hon blev bara av-höad.  När vi lämnade parkeringsplatsen såg vi 2 hö-högar (vänster och höger) på den platsen var bilen stannade.

Efter 3 timmar bilresa var vi äntligen framme. Wilda fick sin taxi och sen träffade hon en snäll person som undersökte henne från tand till tå eller sånt. Jag var inte med, eftersom jag gömde mig i transportboxen.  Jag hörde bara att Wilda upptog sina gamla kunskaper. Boxning, klaga och den här gången tand och halskontroll. Sen vet jag inte mer eftersom Wilda försvann. Jag såg bara att matte och husse städade efter Wilda. Jag säger bara 1 liter vatten på bordet under Wildas tält! Wilda var produktiv!

Ja det var jag (Wilda), men det hjälpte inte. Den där människan tog mig till ett annat rum som såg konstigt ut. Där var jag ensam utan Lucia och matte. Dom tog ett blodprov och jag blev röntgad. Efter det ringde dom matte och berättade att jag var stenrik och att veterinären ville ha min urinsten.  Matte stod i en bokhandel när dom ringde och hade precis lugnat ner sig efter hon hade lämnat mig. I alla fall fick jag en en mask på näsan. Sen vet jag ingenting längre bara att jag vaknade bredvid en värmekudde i en transportbox. Jag hade ont, men dom gav mig smärtmedel. Alla har varit så snälla mot mig. Matte var förstås orolig och kom som ett skott när dom sa att jag var vaken.

Det var så skönt att komma tillbaka till Lucia. Efter 100km på hemvägen hade vi slagsmål och vi lekte samma lek som i morse. Jag hörde också att matte sa att vi väntar på några svar från provtagningen och att jag måste äta.  Så vi hade lite extra slagsmål, så att husse skulle köra snabbare. Vi ville nämligen vara hemma när det var matdags.

Vi hann nästan eftersom det finns en järnvägg i närheten och bommen var nerfälld. Så vi väntade 5 minut på SJ. Fantastiskt så kunde vi kasta ut lite mer hö. Jo och hemma igen försvann jag (Wilda) i matskålen och jag (Lucia) gömde mig. Nej vi måste först smälta den här dagen. Ja visste inte matte att den skulle bli så konstig med en lång resa, främmande och att jag blev av med min urinsten. Tror ni att jag har en chans att får den tillbaka?

Allt ska vara på rätt sätt!

Då har vi kommit till sista programpunkten till ikväll. Och det är den som jag tycker mest om. Först fixar man lite mat, sen förbereder man skrivbordet och ännu senare hämtar man kvällens stjärna. Wilda kommer till skrivbordet och springer direkt i sitt tält. Sen hänger näsan i luften och hela damen skakar av upphetsning. Att vänta är inte hennes starkaste sida. Det kan jag lova.  

Maten vill hon ha i tältet och varken ut skålen eller från en sked. Nej hon vill ha mitt finger! Hon har precis som många andra här valt musik till maten. Och så sitter vi här lyssnar på pärleporten och hon äter critical care med kligröt. Vi hade ju några diskussioner vad hon ska äta. Jag ville att hon äter cc och hon ville ha kligröt. Hon vann hela tiden och så började jag blanda alltihop. Nu är vi nöjda båda två. Efter maten kommer taxin och jag sätter henne på golvet. Tillbaka går hon själv. Vilken underbart tjej.

Nu på måndag ska vi åka till Sigtuna. Där ska Wilda lämna massor prov. Förhoppningsvis vet vi sen vad hon har för fel. I alla fall bli det en lång dag i transportbox, men några hemska saker som händer emellan. Hon kommer att hata mig efteråt. Hoppas hon kommer ihåg att det är jag som tar hand om elefanterna… 

Vi vill klaga!!

Vi, det är Sune R och Wilda. Där sitter vi i buren och vilar lite, och så kommer husse och sätter oss i transportboxen. Dessutom åkte han bil med oss. I alla fall en liten stund. Sen stannade vi och träffade matte. Jo och då såg jag (SuneR) var vi har hamnat. Mitt minne är nämligen bra ibland!

Jag bönföll Wilda att kolla upp mig om hon hittade några konstiga hål eller bölder men det gjorde hon inte. Samma sak gjorde jag också sen på henne. Jag upptäckte bara att hon är en tant. Innan jag kunde använda mina kunskaper kom matte och sa ”Taxi” Tack gode gud att det var Wilda som var kvällens stora stjärna. En tung sten föll från mitt hjärta. Ni hörde säkert jordbävningen?

I alla fall fick Wilda lämna transportboxen och hon fick träffa en ny människa. Hon klämde på Wildas mage och ställde massor av frågor om henne. Men vad gör man inte för en elefant? När elefanten var slut och hon hade klämt färdigt på Wilda fick Wilda komma tillbaka. Hon var lite upprörd och klagade hela tiden. Medan veterinären (så heter den personen) pratade med någon annan veterinär försökte Wilda övertala mig att byta plats med henne. Men det kunde hon glömma!

När veterinären kom tillbaka fick Wilda åka taxi igen och tänderna blev kollade. Dom var i alla fall gröna! Samma färg som allt hö Wilda hade i munnen. Men efter en liten stund och lite samtal med Wilda visade Wilda upp sina baktänder. Wilda kan 3 grejer samtidigt. Klaga! Boxa! Tandkontroll! När den där delen var avklarad skulle Wilda till röntgen. Jag (Sune R) orkade inte gå med henne dit. Så matte följde med. Med hjälp av 2 skivor gurkor gick det väl bra. Dom fick till och med en bild från Wilda på sidan.

Nu hade det ju gått över en timme sen vi kom hit. Wilda tyckte nu att hon kände veterinären bra och hon måste visa upp vad hon kan. Så hon hackade tänderna. Bra att matte var med och kunde förklara att Wilda måste kissa. Fint, hon kom till mig och kissade framför min näsa (ihhh), sen ville Wilda ut igen och hälsa på sin nya vän. Egentligen ville hon att jag följde med men jag vill inte. Jag ville bara hem.

Det blev föresten 2 fina bilder på Wilda! Dom ska bli undersökta och bedömda och sen vet vi förhoppningsviss vad Wilda har. Vi vet i alla fall vad hon inte har. Det är ju också bra. Dessutom hörde jag att veterinären undrade sig och jag var kastrerad eftersom jag bor ihop med 5 tanter. Jag blev jätterädd men matte sa att jag var det. Tack matte att du hjälpte till att jag slapp det också! Men vad betyder kastration egentligen? 

Nu är vi hemma igen och Wilda berättar för alla hur duktig hon har varit. Förhoppningsvis hämtar matte henne snart till skrivbordet, då kan hon tjata på matte. Jag satt ju med henne i transportboxen och då klagade hon också. Kvinnor!

Vi är faktiskt olika!

Hos oss börjar det med utseendet. Maja till exempel har lång päls, Wilda har lockig päls, Flora är brun, Sune R har svart päls och Lucia och Klara har kort päls. Men det är inte bara utseendet, vi har också olika temperament. Maja älskar att klättra och gnager på allt och för hennes skull finns det barnsäkringar i eluttaget. Matte tycker det är en dum ide att fixa sin päls där. För Klara finns så många gömställen att det inte är klokt och för Sune R finns 5 tanter. Wilda har sitt skrivbord och resten nöjer sig med buren och massor hö. Om det inte räcker så kan man i alla fall leta efter någon som man kan bråka med. Eller om man heter Lucia så kan man bita i mattes tår.

När det gäller maten så är vi också olika. Vårt största problem heter just nu Wilda. Hon äter med oss och hon står på sin älsklingsplats och tigger mat. Det finns bara en sak som matte inte tycker om. Wilda tapper nämligen vikt. Det är inte bra säger matte men vi gillar det! 3 eller 4 gånger om dagen får Wilda till skrivbordet. Där har hon en stor diskussion med matte. Matte säger att critical care är ätbar och Wilda ska äta det. Wilda provsmakar och tycker att kligröt är bättre. Till sist ger matte efter och Wilda får kligröt och en elefant till efterrätt. Sen får hon tälta en stund eller bättre hon måste tälta. Matte ville kolla hur hennes pluttarna ser ut.

Men nu kommer den här biten som vi tycker mest om! På kvällen går matte med kligröt till Wilda. Wilda sitter ofta på 2: våning och får kligröt. Jo och då skulle ni se hur olika vi är. Sune R försöker pressar sig genom en stängd dörr på 3: våning och om det inte funkar har han så bråttom att han ramlar på trappan. Lucia balanserar på ett rör, Flora sitter på taket och ramlar nästan på marken, Maja vet att matte ställer matskålen på golvet (hon är klok) och Klara klättrar på mattes hand! Hon är det oräddaste marsvinet i hela buren! Wilda däremot sitter under trappan. Det är en strategiskt viktig plats! När matte kommer med kligröt kommer vi inte förbi mattes hand. Det är orättvist! Men Wilda gillar det och njuter av gröten. Jo och när gröten är slut och matte har gått måste vi trösta Klara eftersom hon skäms över att har varit så påflugen.

Annars blev matte glad den här veckan över 3kg osaltat smör hos ICA. Mer fanns inte där, men det är en bra början. Hon började nämligen igår med den första sorten julkakor. De står just nu på balkongen och matte får inte gå ut med en kniv i handen. Degen var god i alla fall sa hon och om minst 4 veckor, eller hellre fler, får hon äntligen provsmaka. Vi misstänker starkt att det bli dom 4 längsta veckorna i hennes liv.

Hjälp jag blir gammal

Natten tillbringade Wilda tydligen i matskålen. När jag kom in till marsvinen träffade jag på en nyvaken och ilsken liten pälsboll. Jag plockade upp henne och erbjöd henne att gå till tältet. Hon kastade sig över kligröten som en galning. Sen ville hon sova i tältet och dessutom behövde hon tröst. Allt detta hände före första kaffet. Det är en dålig kombination, det kan jag lova. Min man blev tältvakt och jag fixade frukost till resten av truppen. Självklart gick jag förbi Wildas tält och visade matskålen. Jodå frukost ville hon också ha, men hon glömde helt bort vad taxi betyder. Till sist fick min man henne på golvet och en den här gången skrikande pälsboll kom springande till marsvinsrummet. Jag hjälpte henne över gallret och hon sprang glad till sin favoritplats. Wilda har nämligen ett litet hörn där hon sitter och äter frukost. Var hon äter frukost har hon inte glömt. Men annars….

Wilda är över 5 år nu och glömmer ibland (många) saker. Ibland går hon vilse eller hon glömmer att hon inte kommer ner från hustaket. Dessutom tappar hon vikt och får extra mat. Det tycker hon om! Extra maten får hon på skrivbordet. Än så länge får hon nämligen sitta där. Men om ni frågar Wilda, så är hon helt övertygad om att tältsemestern är snart slut. Wilda har nämligen ett problem till och hon är djupt olycklig över detta. Hon är inte längre rumren. När hon väntar på maten med dom andra kan det hända att hon kissar på mattan. Katastrof!!!! Nu anar matte ju hur det är när man bli gammal och tycker det är absolut inte Wildas fel och sånt kan hända. Mattan kan man tvätta och tältet kan man ju också tvätta. Alltså inget problem. Men för lilla Wilda är det ett problem. Stackars liten. Hur kan jag förklara för henne att hon får tälta varje dag, att hon får sina elefanter och att jag tycker om henne också när hon blir gammal och det händer olyckor? 

Sveriges sötastes städpersonal

Jo då var det dags igen. Absolut onödig tyckte 6 av dom 7 inblandade. Att städa en 4 våningsbur ta lite tid och jag tycker att det är rolig. Wilda har varit sin gamla vanliga jag! Den här gången hamnade hon på hustaket och skrek efter taxi. När hon var klar kom Sune R till hjälp eftersom matte var så elak och tog ut allt gamla kuttspån. När det inte hjälpte försökte Maja och Flora äter upp sopkvasten. Men till sist blev vi klar ändå och nu väntar bara rummet på mig. Konstig nog ligger nu 6 stycken i buren och sover. Det är jobbigt att städar!

Wilda hade 2 fantastiska dagar bakom sig! Ingen rolig eller sorglig historia om henne, men i onsdag var madam helt övertygad att frukosten finns under buren…. 

 Självklart kan vi vänta tills matte kommer med kuttspån och trappan!

Och för alla som undrar sig. Wilda klarade sig så klart inte (bild 8). Hon ramlade ner och ville ha taxi. Flora satt lugnt och still på bottenvåningen och väntade på trappan. Sen såg man henne majestätist  klättra upp. Visst är hon en dam.