Vi letar efter nytt hem

Hejsan!

Bella och Lizzy heter vi. Några av er känner säkert igen oss. Nu letar vi efter ett nytt hem. Vi är 2 fina, vackra snälla och lagom tjocka tjejer. Matte säger att hon inte vågar sätta oss på vågen. Vi kom hit i fredags och den 18.9 ska vi åker till marsvinshjälpen. Och till dess ska vi lever loppan. Bella lyckades idag att lämnar vår lilla golvhage när vi hade golvtid. Jag (Lizzy) flirtade vild med grannen. Tyvärr med fel marsvin men hon sa inte att hon var en tjej. Dessutom lyckades vi att förvirra våra grannar. Vem säger att man ska bara skrika efter mat efter kl 19.00? Nej vi testa våra röster i jämna mellanrum mitt på dagen.  

Hälsningar Bella och Lizzy

PS Matta sa att det finns några kort på oss. Visst är vi söta?

Lizzy

Bella

Det lyckligaste marsvinet i hela världen

Utom tvivel är det vår lilla Wilda. J Äntligen har matte lite mer tid och hon får tälta varje dag. Dessutom får hon sina elefanter på skrivbordet.  Livet är underbart. Igår var hon på mig hela tiden. Slickar på handen, pratar utan paus och hon ville bli klappad. Just nu sitter hon på toaletten bredvid mig och njuter. I buren får hon nämligen inte sitta i lugnt och ro på toan.

Maja känner sig också lycklig. Äntligen har matte slutat med antibiotika, bene bac gel och stödmatning. Hon var först till maten i morse och Maja äter själv. Det finns bara en sak och den är Maja tappar fortfarande vikt. Jag vill inte stödmata henne med sprutan eftersom då sluta Maja att äta själv. Jag har testat olika saker dom sista dagarna. Först Wildas elefanter, sen morotpellets och till sist torrfoder. Maja vägrar att äta något annat än grönsaker och hö! Hon är väldig noggrant med sin hälsa! Ja och jag vet inte vad jag ska göra med henne. Hon är pigg och glad och tuggar hö varje gång när jag se henne.

Glad Jul???

Att sitta och stödmata ett marsvin kl 5.00 på morgonen är inte så roligt. Särskilt när man bara har sovit 5 timmar. Att marsvinen inte är kooperativa och vägrar accepter att matte försöker rädda livet nej det är extra jobbigt. Men såna dagar finns helt enkelt. Jag har hittat en lösning så det bli lite roligare. Det finns folk som stödmatar marsvinen framför TV. Tyvärr har vi ingen TV men man kan sätta på lite musik. Vi hade en kille som lyssnade på klostersånger, sen hade vi en som lyssnade på ABBA och den nästa lyssnade på allt, bara att jag var i närheten. Sen hade vi också 2 stycken som inte ville ha någon musik. Och nu har vi lilla Maja. Maja vill ha Musik! För några dagar sedan satte jag på CD spelaren och kollade inte så noggrant. ”The Priests” låter lugnt och fint. Den är perfekt tyckte jag. Det tyckte inte Maja i början, men när vi hamnade på sång nummer 10 var hon nöjd. Maja spottar, biter och skriker fortfarande när jag stödmatar henne, men när vi kommer till nummer 10 är hon lugnare. Och det känns bra. Mindre bra är det att hon valde den sång som tycker illa om. Texten är jättefin, men man hör den för ofta tycker jag. Jag är lite trött på den, men om hon äter bättre kan jag faktiskt 5 gånger per dagen lyssna på ”Stilla Natt”. Undrar om hon vet att jag inte gillar den?

Söndagsmorgon med Maja

I morse kom Maja till Frukosten! Vilken duktig tjej. Hon åt till och med lite själv. Jag ändrade lite frukostritualen. Klara är nu arg eftersom det inte fanns någon mat i hennes hängmatta. Lucia hittade inte heller maten på hennes normala matplats. Bara Flora blev glad eftersom maten stannade kvar i matskålen. Flora och Maja satt bredvid matskålen och åt. Resten letade efter mat i rummet.

Maja får ju fortfarande antibiotika och varje gång hon äter själv fundera matte  att fira det. Efter hon åt lite själv tyckte jag att vi ska ta det lite lugnare nu på morgonen.  Maja fick villa 1 timme efter frukosten och jag började samla ihop allt vi behöver till tvångsmatning. Först kröp jag in i höpåsen och samlade hö. Jag vet ju vad Maja bäst tycker om. Sen blandade jag Critle Care (CC) och hämtade grönsaker. Vågen fick också följa med till vardagsrummet.

Nu måste jag fånga in en liten tjej som blev otrolig pigg.

Med en protesterande Maja på armen gick jag till vågen. Hon gick upp 5 gram och jag tyckte att Maja får bara antibiotika och lite grönsaker nu på morgonen. 2 timmar senare ska hon ja ha Bene-Bac® Gel. Hon åt 3 g fänkål, 2 g Paprika och Hö. Jag är stolt över henne. Maja kämpar för glada livet. Hon vet precis vad hon vill eller inte vill. Ordet ger upp finns inte i hennes ordförråd (wortschatz).  Och som det ser ut just nu klara vi krisen. Jag hoppas på det i alla fall.  

Wilda och Elefanten

Wilda tror ju att hon har bra hörsel. Precis därför missar hon oftast halva maten. Vilken tur att det finns matte som väcker henne.  Tyvärr är Wilda också lite äldre och hon får egentligen inte missa maten. Jag är nämligen rädd att hon tappar för mycket vikt. När ett marsvin blir äldre tappa dom ofta vikt och Wilda är ju 5 år. Jag har precis hittat lösningen. Elefanten! Dom hittade jag i Tyskland och varje gång när Wilda sitter på skrivbordet får hon en elefant. Elefanten är jättegott och Wilda älskar dom. Normalt tillhör dom bara Wilda eftersom jag inte hittade elefanter  i Sverige. Igår testade jag om Maja har aptit på en elefant. Tyvärr var Maja redan i fas 3. Fas 1 är” jag skriker som en galning; fas 2 är ”jag spottar och biter matte; fas 3 är ”jag flyr!”

Jag kunde bara fånga in henne och vi gick tillbaka till buren. Jag glömde helt att jag hade Maja och Elefanten i handen. Men Wilda märkte det! Hon sprang till gallret som en skott och sen hade jag halva Wilda som hängde utanför buren. Med högra handen satte jag Maja i buren och med vänstra handen höll jag Wilda som nästan ramlade ut. Jag frågade om hon vill ha taxi men nej hon ville bara har sin elefant. Eftersom hela historien utspelades på 2: våningen hade jag inte så mycket val. Wilda krafsade på min hand (jag måste klippa klor hos henne) och nosen försökte också hjälpa till.  Hon kom några centimeter till ut buren. Så hon fick sin elefant. Tja nu ville resten (utom Maja) också smaka på elefanten. Wilda stred om sin elefant men mot 4 galningar hade hon ingen chans. Hon skrek väldigt hög och jag hörde henne i sovrummet.  Tja och om man hör henne där hörde man säkert henne också i trapphuset. Jag undrar vad grannen tänkte när dom hörde mitt i natten lilla Wilda som slåss. Hon är minst och har den största rösten. Och i morse föredrog Wilda skrivbordet. Då kan man sitta lugnt och i fred och äta sin elefant helt ensam. Vilken lyx!

Konsten att mata Maja

Först letar man efter alla grejer som man behöver. Sen försöker man övertala Maja att lämnar buren. Här bli man svettig första gången. Utom Majas grejer är det bra med lite vatten till matte. När man äntligen har Maja på knä kommer projektet att övertala henne att äta medicin och mat. Det tar omkring en halv timme för 5 ml mat och medicin. Maja är upprörd och kommentera högljud den dumma matte som vet inte  att Maja vill vara i fred. Om det inte hjälper bli det brottningsmatch. Om det inte hjälper spotta Maja och biter. Det finns också några flyktförsök från Majas sidan.  matte däremot svettas och berätta varför Maja måste äta och dessutom prata matte om marsvins matsmältningssystem. Maja bry  sig inte ett dugg om det. Nej hon brottas och matte svettas.  Men hon tappa i alla fall inte vikt! Och hon äter hö. Att se Maja så pigg när det gäller matvägran är fascinerande.

varje gång när vi hade ett marsvin med matvägran hade vi problem med magen också. Men inte den här gången. jag fick av en kompis från Tyskland en liten present och det funkar. Hela saken heter Bene-Bac® Gel. Synd att det inte finns i Sverige. Det ska finnas något liknande tydligen och efter många diskussioner fick vår lilla Bruno P det men då var det för sent. För alla som är intresserat har jag en adress vart man kan hitta det. Maja tycker dessutom att det är gott och det är det enda utom hö som hon äter själv.

Istället för tårta

Den 9. augusti blev Maja 3 år. Vi har ju varit bortrest och tårtan skulle bli lite försenat. Men om man heter Maja Grädnos, så är man en speciell tjej. Igår började hon andas lite mer högljud och hon är inte längre först till maten. Men hon äter fortfarande själv! Det bli bara inte så mycket. Så istället för tårta får hon nu Batryl och critle care. Jag gissar att hon har lunginflammation. idag när jag kom hem från jobbet tyckte jag att hon låter lite bättre och så väntar vi innan vi åker till veterinären. Kunde hon inte bli sjuk förra veckan när det fanns en marsvinskunnig veterinär i närheten? Då var ju hela gänget i Stockholm.

Äntligen...

...har jag byggt upp Floras födelsedagspresent. Eller bättre sagt dom sista dagarna har jag väntat på att något marsvin sätter sig i.  Den första dagen har väl alla testat på sitt personliga vis. Wilda var först in i mattan och Lucia var först under mattan. och eftersom Lucia satt under  mattan, så gungade den väldigt mycket med  lilla Wilda och hon blev sjösjuk. Därefter vägrade Wilda att sätta sig i mattan. Lucia hoppade i och sov en liten stund.

Några timmar senare hörde jag en liten rrrrrrrrrrrrrrrr. oj tänkte jag, nu har Sune hittade vägen till hängmattan. Tyvärr såg han inte att Klara satt under hängmattan. Hon hörde Sune och rörde sig. Nu såg Sune bara mattan och han blev så glad. RRRRRRRRRRRR blev ändå högre ( han har faktiskt röstpotential) och rumpan dansade framför hängmattan. oj vad han blev förälskad. Synd att jag inte hade en kamera i närheten. Men nu har han lämnat sin stora kärlek eller begrep han att det är bättre med en marsvinstjej.

Borta är hemskt - att åka hem är hemskt

Jaså då var semestern slut. Det sista vad jag såg när vi åkte på resan var, en liten Flora som hoppade tillbaka i transportboxen eftersom hon ville hem. Bredvid henne satt Wilda och tiggde om Taxi. Resten såg jag inte alls, dom gömde sig i buren. Utom Klara, hon gömde sig utanför buren och flyttade först 5 timmar senare tillbaka till gruppen. Med den där bilden framför mig åkte jag iväg till Tyskland. Gissa om jag var glad att åka i väg. Men det bästa fick jag från lilla Lilly. Hon kissade ut transportboxen på mina resbyxor.

Efter några dagar i tyskland hamnade jag i en djurbutik. Där upplevde jag precis hur Sune måste ha känt sig när han såg en tjej och det fanns ett galler emellan. Jag själv stannade framför marsvinen i butiken och längtade efter mina marsvin.

Med tanken på lilla Wilda lyckades jag att klättra in i flygplanet utan större problem (jag är flygrädd). Och vägen från Arlanda till Knivsta slutade aldrig, så kändes i alla fall. Äntligen framme såg jag lilla Wilda som tiggde efter Taxi, men eftersom Lilly som satt i buren bredvid också ville hälsa blev det bara en kort stund på armen. Efteråt ville inget marsvin längre hälsa på mig.

Hemma igen blev det inte alls bättre. Buren var inte klar och jag måste lägga i kutterspånen. Wilda fick inte tälta, Sen var frukosten inte bra(det saknades fänkål och selleri) och till sist städade jag rummet i morse. Nu sitter dom i buren och gömmer sig. Man vet ju aldrig om matte kommer tillbaka med transportboxen.