söndag 27 november 2011

Klara och Lucia


Lucia är en liten pälsboll som inte är ett dugg intresserad av oss. Varför ska jag lyssna på matte? Livet är mycket roligare om jag inte gör det. Att stå med framfötterna på staketet och dessutom titta på matte som står bredvid dörren är bara kul. Att göra tvärsemot vad matte säger är ännu roligare! Det hela såg ut ungefär så här:
Lucia: Står där med fötterna på kanten
Matte: Lucia är du säkert på det här?
Lucia: Hänger en fot över kanten
Matte: Lucia vet du vad du gör? Du ska inte hoppa över staketet
Lucia: Tittar på matte
Matte: Glöm det vad du vill göra
Lucia: Gör sig bered att springa
Matte: Springer till Lucia och skicka henne till buren
Lucia: Vänta 5 minut innan hon går tillbaka och hoppar


Om vi tar bort stenen kan Sune bryta sig ut. Om vi tar bort huset blir Klara rädd. Rummet är ju anpassat till henne. Kanske skulle vi skicka i väg Lucia? Men vem skulle klara av henne? Nej hon får väl ha det roligt och vi sätter en extra spånskiva framför dörren så att hon inte kan smyga ut i resten av bostaden. Men ni skulle se hennes elegans när hon hoppar.  Jag beundrar henne för det. Lite av den elegansen skulle jag gärna ha av henne.

Och nu kommer vi till hennes syster: Klara. Klara har det verkligen inte lätt. En matte som funderar att ta bort hennes tillflyktsplats, hennes rädslor och till sist problemet med maten. Därför är hon så ”mager”. Hur ofta spanar hon på maten och bestämmer sig, att det verkligen är ingenting som hon kan äta. Hon börjar ser ut som en bulldozer och då vet man att nu är det kris. Vilken lycka när hon äntligen hittar någonting att äta. Klara kan dessutom vara lite hjälpsam. Just nu vet hon ju att alla ska vara i buren, så sist försökte hon att få in Herr Tesked (skeden från Wildas matskål med critical care) in i buren. Det gick inte så bra, men hon kom halva vägen. Först störde Sune R henne, sen störde Lucia henne och till sist blev matte rädd om hennes tänder och tog skeden. Tack och lov verkar det så att det finns flera kvällar som hon kan träna!







fredag 25 november 2011

Kvällsrutin


Först matar man Wilda. Sen får hon vandra tillbaka och sen kommer den roliga delen. Resterna av Wildas mat går till det vanliga folket. 5 stycken har slagsmål om en halv tesked critical care och sen har vi ett marsvin som sitter långt bort. Hon ser oskyldig ut och nej hon skulle aldrig slåss. Man kan ser hur hennes  helgongloria växer. 



torsdag 24 november 2011

Jag tror att jag verkligen kan anmäla lilla Lucia på cirkus!


Sista dagarna har vi försökt övertala Lucia att hon ska stanna inne i buren. Men det var tyvärr inte så lyckat. Hon tränar flitig för sitt stora uppträdande. Jag vet bara inte var. Hon har lärt sig , att matte och husse inte alls tycker om hennes nya kunskaper. Dessutom kan hon inte fly när vi säger till. Tillbaka kommer hon nämligen inte själv. Men hon har tålamod och i morse visade hon den här bilden:

Först över gallret(jag hörde henne när hon landade)



Hon spanade i mig och sen:



Titta matte vad jag kan:



Och till sist: jag är ett oskyldigt litet marsvin! Glöm inte det.



Jag har stått bredvid dörren och visste inte vad jag skulle säga. Nu kan vi ju ta bort stenen, men då kan Sune R bryta sig ut. Kanske var det han som tränade Lucia i smyg? I alla fall ska jag sätta upp ett extra staket till resten av bostaden.

måndag 21 november 2011

Vi är verkligen intresserade av Wildas mat!


Sune och Maja funderar på att i nästa liv ska dom leva som mullvad



Lucia ville till cirkus



Hon måste bara träna den där delen med landningen.



Tyvärr var matte emot det och öppnade staketet för vanligt folk



 Ursäkta matte, men varför är tallriken inte ätbar?



 Och till slut har vi lilla Wilda som inte förstår varför alla är så galna efter hennes stödmat.

söndag 20 november 2011

Jag känner mig lite bortglömd


Matte pysslar hela tiden med min kompis. Det tycker jag(Flora) är lite orättvist. Jag har också känslor! Hela tiden hämtar hon Wilda och då händer massor grejer.
Wilda blir vägd – inte jag (okay det måste jag inte ha)
Wilda åker bil – inte jag
Wilda får critical care – inte jag
Wilda får uppmärksamhet – inte jag (okay så mycket som hon inte vill jag ha)
Wilda fick urinsten – det fick inte jag
Wilda träffar nya människor – inte jag
Alla pratar bara om Wilda. Will ni veta hur min dag ser ut? Först går jag upp. Sen bli det frukost. Då får Wilda först. Matte fördelar matten i hela rummet. Hon lämnar lite mat åt mig i matskålen. Det gillar jag! Sen får vi vila och Wilda får mat. När hon har kommit tillbaka får vi gurka. Matte hämtar mig från 3;våning. Därefter kommer nytt hö och matte gå till jobbet.
Efter jobbet får Wilda mat och matte pratar med oss en stund. Sen bli det vila och när vi kommer och tigger om kvällsmat sitter jag ofta på mattes knä och blir klappad och får berätta vad jag har upplevt. Kvällsmaten får jag i matskålen. Under kvällen får Wilda stödmat och resten får hö. Men oftast får vi resterna av Wildas mat. Och istället för att dom ta hänsyn till mig får jag mata chefen. Det ser ut så här: han äter och jag håller skeden. Precis så har jag det just nu. Förut var jag chef och nu är jag ingenting, bara ett litet bortglömt marsvin.




Ifall någon undrar sig vad jag gjorde i helgen när jag inte stödmatade Wilda. Andra hälften finns på balkonen!






Och min kära hjälppersonal.





onsdag 16 november 2011

Hur mycket förstår hon egentligen?


I morse ville Wilda ha taxi och hon ville till vågen! Ingen protest eller ”Jag vill ha taxi härifrån” Jag blev lite fundersam, men när jag såg hennes vikt blev jag mållös. 902 gram! Okay det var efter frukosten, men ändå. Vilken duktig tjej!

Dessutom har vi bytt stödmatsmusik. Istället för pärleporten bli det nu Siegfried Fietz. Wilda äter även själv ut matskålen. I alla fall tills hon kommer ihåg att jag nu kan göra något annat samtidigt. Blicken är alltid fastklistrad på mig när hon äter. Vi har blivit ett bra team och det känns om vi förstår varandra utan ord. Det finns bara en sak som jag inte kan förklara för henne. Taxin funkar bara när man klättrar upp på mattes hand och inte när man klättrar upp på datormusen.




tisdag 15 november 2011

Han kan!


I helgen var det storstädning hos oss. Matte städade hela rummet. Sånt är jätteroligt. Sune R och Lucia sprang till vardagsrummet. Maja och Flora letade efter gurka och Wilda sprang förbi all mat eftersom hon trodde matte hade gurkan i handen.  Klara lyckades att ta sig till burkanten. Hon tittade ut och tänkte att gurkan inte är så mycket värd att hon ska riskera sitt liv.

Efter städningen måste matte också möblera om hos oss. Hon gillar att göra det och vi kan inte säga emot. I alla fall hade vi ett marsvin som blev glad. Sune R hittade nämligen en ny kompis som han uppvaktade.  Tyvärr reagerade kompisen inte som Sune R önskade sig. När matte fått nog eller när hon var klar med städningen tog hon bort sopskyffeln. Och då hände det!!!!!  Sune R fick ut sig ett nytt läte. När han letade efter sin nya kompis kommenterade han varje steg som han tog: ”Här är jag” ”Vad är du?” Helt fantastiskt! Det tog bara 11 månader för honom att utvidga sitt ordförråd.


lördag 12 november 2011

Vi har det så roligt ibland


Som alla vet har vår kära lilla Wilda lite problem. I förrgår hälsade en liten rund pälsboll på matte när hon kom hem. Hälsar och hälsar det beror hur man det definiera. I alla fall skulle ni ha sett matte. Vi hörde bara ”gaser i magen”. Stackars matte tänkte vi, nu är hon också sjuk. Matte däremot plockade upp Wilda och började undersöka hennes mage. Wilda var då redan rund, men hon lyckades att bli ändå mer rund. Oj vad hon var arg. Först var matte inte hemma när Wilda var hungrig och sedan såg matte inte att Wilda ville ha mat. Wilda muterar helt enkelt till en liten rund boll när hon bli arg. Ja men visste inte matte det? I alla fall var Wilda så upprörd att hon inte kunde hålla tyst när hon åt.

Igår morse försov matte sig lite grant. Sådant kan ju hända ibland och vi alla vet när matte är kontaktbar och att man ska akta sig innan hon fick sitt kaffe. Då satt nu matte och stirrade lycklig på sitt kaffe när hon hörde några konstiga ljud. Vi hörde en ”Nu klättrar Wilda” och jag (Sune R) jagade in i transportboxen. Nej matte det är bara jag som sitter ser och ser oskyldig ut. Tyvärr vill damen bakom mig också se oskyldig ut… Matte plockade Wilda ut transportboxen och gick tillbaka till kaffet.

På kvällen städade matte hos oss. Sån är också roligt. Flora satt hela tiden i vägen, jag uppvaktade allt vad jag träffade inkl sopborsten. Och vi alla tjatade på Wilda att hon äntligen ska berätta vad hon kan och det gjorde hon. Wilda kan nämligen äntligen använda Majas klättertorn!  Då skulle ni ha sett mattes ansikte när det gick upp för henne att räddningsaktionen från tidigare var helt meningslös.  Då gick det också upp för henne varför Wilda blev så arg när hon blev räddade. Nu får Wilda i alla fall klättra och skrika och förhoppningsvis går hon äntligen upp i vikt. Hon börjar bete sig som vanligt igen. Utom att hon kan något nytt. 




onsdag 9 november 2011

När jag bli stor, ska jag bli modell!


Men tyvärr har jag en matte som är emot mina planer. Jag sliter och sliter för att få min drömvikt och sen kommer matte och stödmatar mig med critical care. 4-5 gånger om dagen kommer hon och jag måste äta den där gröna geggan.  Matte är så elak mot mig. Jag vill ha tillbaka min hödiet! Jag hade den perfekta planen och nu kommer matte och förstör den. Nej hon vill att jag inte tappar mer vikt eller bättre att jag går upp i vikt.

Men om det inte funkar, så har jag faktiskt en alternativplan. Jag kan också bli Sveriges världsmästare i att spotta critical care. Sista gången när jag blev matad har jag träffat: mattan på golvet, fåtöljen, bordet, mattes hår och ansikte, mattes kläder och jag har kissat ner  matte 2 gånger inom 25 minuter. Jag är genial!  Och det är ju alltid bra om man har 2 framtidsplaner eller hur?


måndag 7 november 2011

Vi hatar transportboxen


Dagen började med en tidig frukost och sen såg vi matte springa runt med en transportbox. Alla vet ju att Wilda var kvällas stjärna sist och Sune R den perfekta sällskapsdamen. Vilken överraskning att jag (Lucia) hamnade i transportboxen. Jag var så sur att jag hade ett litet slagsmål med Wilda innan jag bestämde mig för att resa vidare under kudden som vi hade i transportboxen. Dessutom hade vi det jätteroligt med leken ”kasta snabbt så mycket hö som mögligt ur transportboxen” Det tyckte husse inte om så vi stannade strax efter Gävle på en parkeringsplats. Där blev vi tillsagda att sätta oss ovanpå kudden i stället för under den och vi fick halva höet tillbaka i transportboxen. Matte upptäckte att hon hade glömt en t-shirt under Polotröjan… Så hon blev bara av-höad.  När vi lämnade parkeringsplatsen såg vi 2 hö-högar (vänster och höger) på den platsen var bilen stannade.

Efter 3 timmar bilresa var vi äntligen framme. Wilda fick sin taxi och sen träffade hon en snäll person som undersökte henne från tand till tå eller sånt. Jag var inte med, eftersom jag gömde mig i transportboxen.  Jag hörde bara att Wilda upptog sina gamla kunskaper. Boxning, klaga och den här gången tand och halskontroll. Sen vet jag inte mer eftersom Wilda försvann. Jag såg bara att matte och husse städade efter Wilda. Jag säger bara 1 liter vatten på bordet under Wildas tält! Wilda var produktiv!

Ja det var jag (Wilda), men det hjälpte inte. Den där människan tog mig till ett annat rum som såg konstigt ut. Där var jag ensam utan Lucia och matte. Dom tog ett blodprov och jag blev röntgad. Efter det ringde dom matte och berättade att jag var stenrik och att veterinären ville ha min urinsten.  Matte stod i en bokhandel när dom ringde och hade precis lugnat ner sig efter hon hade lämnat mig. I alla fall fick jag en en mask på näsan. Sen vet jag ingenting längre bara att jag vaknade bredvid en värmekudde i en transportbox. Jag hade ont, men dom gav mig smärtmedel. Alla har varit så snälla mot mig. Matte var förstås orolig och kom som ett skott när dom sa att jag var vaken.

Det var så skönt att komma tillbaka till Lucia. Efter 100km på hemvägen hade vi slagsmål och vi lekte samma lek som i morse. Jag hörde också att matte sa att vi väntar på några svar från provtagningen och att jag måste äta.  Så vi hade lite extra slagsmål, så att husse skulle köra snabbare. Vi ville nämligen vara hemma när det var matdags.

Vi hann nästan eftersom det finns en järnvägg i närheten och bommen var nerfälld. Så vi väntade 5 minut på SJ. Fantastiskt så kunde vi kasta ut lite mer hö. Jo och hemma igen försvann jag (Wilda) i matskålen och jag (Lucia) gömde mig. Nej vi måste först smälta den här dagen. Ja visste inte matte att den skulle bli så konstig med en lång resa, främmande och att jag blev av med min urinsten. Tror ni att jag har en chans att får den tillbaka?

torsdag 3 november 2011

Allt ska vara på rätt sätt!


Då har vi kommit till sista programpunkten till ikväll. Och det är den som jag tycker mest om. Först fixar man lite mat, sen förbereder man skrivbordet och ännu senare hämtar man kvällens stjärna. Wilda kommer till skrivbordet och springer direkt i sitt tält. Sen hänger näsan i luften och hela damen skakar av upphetsning. Att vänta är inte hennes starkaste sida. Det kan jag lova.  

Maten vill hon ha i tältet och varken ut skålen eller från en sked. Nej hon vill ha mitt finger! Hon har precis som många andra här valt musik till maten. Och så sitter vi här lyssnar på pärleporten och hon äter critical care med kligröt. Vi hade ju några diskussioner vad hon ska äta. Jag ville att hon äter cc och hon ville ha kligröt. Hon vann hela tiden och så började jag blanda alltihop. Nu är vi nöjda båda två. Efter maten kommer taxin och jag sätter henne på golvet. Tillbaka går hon själv. Vilken underbart tjej.

Nu på måndag ska vi åka till Sigtuna. Där ska Wilda lämna massor prov. Förhoppningsvis vet vi sen vad hon har för fel. I alla fall bli det en lång dag i transportbox, men några hemska saker som händer emellan. Hon kommer att hata mig efteråt. Hoppas hon kommer ihåg att det är jag som tar hand om elefanterna…