Ett stort tack till E.

Jag vet att det finns några som vet vad som hände i torsdags. Vi trodde alla att Sune R orkar inte mer alternativ han vill inte längre. På jobbet skickade min man ett SMS att Sune R inte har mycket tid kvar. Jag slutade jobba tidigare och rusade hem.  Jag vet också att jag ringde hem på hemvägen och jag trodde att jag inte skulle hinna hem i tid.

När jag kom in till marsvinen och tittade in i transportboxen ”Hejsan, jag är hemma” lyfte han huvudet och sen när jag sade ”Matte är här” nosade han till och med på handen. Sen fick han ligg en lång stund på magen och sen blev det till och med mat. Nästa morgon var han lite piggare. Men som sagt vi har en lång väg framför oss.

I alla fall började jag fundera hur jag ska göra när det är dags för Sune R. Hela helgen satt jag och funderade. Oftast när jag matade honom berättade jag till Sune R mina funderingar och drömmar. Min stora dröm att veterinären kommer hem är väl bara ett dröm. På lördag kom jag på en veterinär som jag skulle fråga men tyvärr för långt bort. Jag hade långa samtal med Sune R och min man. 

Jag vill inte åka iväg med Sune R, jag såg hans glädje när han såg sitt nya hem och tanterna. Jag såg honom när han hade sin kastrationsböld och måste till veterinären. Jag såg hur ledsen han blev då. Nej om det är dags ska han vara hemma. I söndags kväll (praktiskt när man stödmatar kl 22.30) hade vi en strålande ide. Visst finns det någon här uppe som tyckte om SuneR som pratade med honom när han blev undersökt. Så i måndags morse var det första vad jag gjorde var att ringa dit. Och E ställde upp. Vilken lättnad det blev för oss.  Och hur skönt kommer det vara för Sune R om han får stanna hos sina tanter tills sitt sista andedrag. Men vi hoppas förstås först på många år med Sune R när han uppvaktar sina tanter och höet, när han busar och blir riktig, riktig gammal.

Så ett riktigt stort tack en gång till, till E. Det betyder verkligen mycket för oss!

Gasangrepp

En sak som normalt är absolut inte roligt, men idag är det bästa vad jag vet. Okay dom sista 35 minuter hade jag akut behov av en täppt näsa. Han vet ju inte hur han luktar eller tror Sune R att han bli av med mig snabbare när jag stödmata honom? Jag har ingen aning men det känns så skönt och jag hoppas att han är på bättringsvägen. Aldrig trodde jag att jag skulle bli så glad när någon pruttar och särskilt inte när jag måste lukta på honom också. Jag förstår nu varför de andra marsvinen sitter långt bort från honom i buren.

Sune R pruttar för glada livet och dessutom bajsar han mer än igår. Jag är så stolt över honom. Damen i extraburen, över henne är jag mer bekymrad. Hon kan också prutta och jag var glad att jag inte var offret. Hon valde det perfekta tillfället, rakt in i veterinärens ansikte! Vår lilla gulliga Flora. Hon tappar vikt trots stödmatning och medicin. Vi var hos veterinären i fredags och jag hade ett bajsprov med mig men veterinären vill inte. Efteråt tyckte jag att jag var dum att inte pressa veterinären men jag är helt enkelt trött. Jag sover för lite och har inte tid att vara ute eller göra något annat. Ibland orkar jag inte och vill bara ge upp. Men då kommer sån situation som nu och man orkar lite till. Jo och till nästa stödmatning av Sune R ska jag ha ett nytt redskap. En klädnypa!

Dag X

Väckarklockan exploderade kl 6.00. Husse tände allt vad man kunde tända i sovrummet, öppnade persienner och satte på musik. Matte kröp först under täcket och sen till vardagsrummet. Japp jag skulle få mat! När matte satt i fåtöljen upptäckte hon att hon glömde en sak – MIG!!!!

 När vi var klara gick jag till andra frukosten med tanterna och matte plockade i ordning en stor väska. En timme senare åkte vi i väg. Den här gången blev jag inte bortglömd. Om resan kan jag bara säga att maten mellan Gävle och Söderhamn inte var bättre än hemma. Samma, gamla, vanliga gegga. Bara utsikten var bättre. Sol, E 4, vatten och Wilda med knallröda öron.

Äntligen framme träffade jag en ny veterinär och det var ok. Jag är ju van att träffa dom. Undersökningen kände jag också igen, utom röntgen! Men jag överlevde.. Dessutom blev jag röntgad utan narkos. Precis det vad matte sa hela tiden. Och jag fick en belöning efteråt. Gegga och min älsklingsdryck: Vatten med Bene Bac.

Matte såg förfärlig ut efter matten. Något som kallades blodsocker hade inte bara sjunkit till källaren, nej jag tror den hade sjunkit till Kina. Så jag stannade hos veterinären ensam med Wilda (Jag är en stor kille) och skickade matte till lunchen. För att matte inte skulle glömma mig och veta hur mycket jag älskar henne kissade jag ett stort hjärta på byxorna. Fullträff! Hon hade nämligen inget ombyte med sig.

Till ögonspecialisten gick jag föresten också själv. Matte åt ju lunch. Efter lunchen när matte och husse kom tillbaka pratade dom en stund med veterinären och sen åkte dom till närmaste ängen. Där sov matte en timme och jag sov också men hos veterinären. Veterinären sov inte, hon kollade mina tänder och letade efter felet. Lycka till, varför frågar dom inte bara mig? I alla fall tror alla att jag har en böld bakom ögat och nu får jag leva nerdrogad 3 veckor. Sen ska jag tillbaka till Sigtuna. Om vi har riktig tur måste vi först dit om 3 veckor, om vi har otur måste vi tillbaka nästa vecka. Det finns en medicin som bara veterinären kan ge mig. Och därför måste veterinären här uppe hjälpa till. Så det hela blir spännande.

På vägen hem stannade vi i Gävle Bro och jag fick gegga igen. Den här gången åt jag ¾ delen av maten själv ut sprutan och drack jättemycket vatten.  Wilda kastade sig över vattenflaskan som en galning. Hon var så törstig. När vi kom till veterinären ville hon inte dricka och sen gick det inte. Först kan man inte sätta fast flaskan på transportboxen och sen är den där iden med en vattenskål en dålig ide.  Vi vet jag hur Wilda är och risken att hon drunknar i skålen är för stor. Vem var det som ramlade sist in CC skålen?

jag är klar

måndagsmys

 frukost innan resan

utsikt från matplatsen

Rast

hos veterinären. Visst var jag en duktig kille!

Dagens Sune R

Mamma säger alltid att man inte ska leka med maten, men man får väl leka med besticken?

Sternstunden

• När Sune R tar vatten ur sprutan själv
• När han äter 20 g grönsaker med hjälp och springer tillbaka till buren snabbt eftersom matte ”glömde” cc.
• När han vilar avslappnad på min mage
• När jag säger ”Nu ska vi ta vatten” och han skakar sig, spottar och slickar mitt ansikte.
• När jag pratar barnspråk med honom och han ser helt chockad ut. Han är ju en stor kille!
• När han blir glad att matte slutar med barnspråk
• När han kissar på mig (det är viktigt, han måste nämligen kissa)
• När han äter 1 bit fänkål tillsammans med tanterna
• När han protestera att han måste lämnar min axel
• När han håller fast min hand
• När han titta på mig emellan jag förklara allt med veterinärbesök, ögonen, matsmältningen och att han får bestämma vad han vill. Att vi gå tillsammans hela vägen och jag kommer att göra det bästa för honom!
• När han slickar min hand efter jag berättade att jag inte vill tänka so långt i framtiden, att vi ta varje dag som en present och att vi njuter över tiden tillsammans.
• När han börjar slåss med Klara
• När Maja börjar tvätta hans öga
• När han börjar lukta på Flora

Kärlek mellan systrar

Ibland måste man tänka på något annat. Till exempel hur mycket Lucia och Klara tycker om varandra. Jag  tog några  kort på tjejerna och började med Lucia. Att sitta still var inte hennes starkaste sida. Det kan jag lova!

Att ta kort på båda tjejerna samtidigt var lite lättare. Om man ser bort att dom hackade tänderna hela tiden och deras glada minen. Dom var så positiv att jag tog bara några få kort och sen skickade jag Lucia hem.

Tyvärr blev det också bara lite kort på Klara. Hon gjorde stora framsteg och försökte hoppa ner från fåtöljen hela tiden. Skönt när hon känner sig så tryggt!

Förlåt mig Sune R!

Jag vet att det inte är mitt fel egentligen men jag är den enda som säger förlåt. Igår var vi hos en annan veterinär eftersom dom kunde röntga tänderna hos Sune R om det behövs. Det gick så bra och ingen tandproblem, men ny medicin! Sune R blev lite piggare efteråt och idag skulle vi komma tillbaka. Nu är jag lite petig vad det gäller veterinären. I alla fall det gick bra igår och jag slappnade av. I morse tog han till och med sprutan med mat själv en gång!

Efter lunchen åkte vi tillbaka till veterinären hämtade ny medicin och kollade upp hur det går med vätskan eftersom Sune R dricker ju inte så mycket. Sune R träffade veterinären och var jätteduktig. Han åt lite grönsaker (jag hjälpte till) efter hon hade klämt färdigt på honom. Jag skojade lite med honom eftersom han äter alltid bäst hos veterinären. Sen kom djurvårdaren och Sune R skulle få vatten och medicin trodde jag.  Självklart att han inte tycker om det, men om man pratar med honom och han får lite tid går det bra. Hon gjorde varken det ena eller det andra. Bara stress och sen skrek Sune R till och med. Vår lilla fina och lugna Sune R som aldrig kan skrika annars. Då grep jag in och sa att hon ska sluta. Jag ville inte att hon gjorde ett nytt försök. Vårdaren pratade med veterinären och jag fick bestämma. Det var så klart vad jag bestämde. Så vi åkte därifrån utan vätskan.

Hemma igen fick han en liten paus och sen blev det stödmatningen. Katastrof! Sune R är livrädd för sprutorna. Jag slutade efter hälften och skickade honom hem. 2timmar senare var han fortfarande livrädd och hoppade till och med 1 gång från fåtöljen.  Med mycket prat och klappning fick jag in maten i honom. Att fylla på sprutan är en balansakt. Med ena handen håller jag Sune R och med den andra fixar jag sprutan. Och istället för en glad Sune R som sitter på min axel och torkar sin mun i mitt ansikte eller hår har jag nu en livrädd varelse som inte längre förstår världen. Att Sune R tar sprutan själv med maten det kan jag också glömma. Vi får väl börja från början igen.

Lugninflammation

Jaså då åker man till jobbet och när man kommer hem på eftermiddagen har Sune R en ny överraskning till mig. Han låter en hel del upptäckte jag på kvällen. Typiskt det är lördag kväll och ni vet ju alla hur lätt man hittar en veterinär på lördag kväll. Jag upptäckte återigen hur bra det är med ett husapotek till marsvin. Baytril har jag nämligen också hemma. Det räcker i alla fall tills i morgon. Bra jag skulle ju ringa till Sune R:s veterinär. Sune R känner sig tydligt besvärad av mig och att mata honom igår var jättejobbigt. Jag gav upp efter 8 ml tror jag. Det är viktigt att han andas lugnt och inte hetsar upp sig tyckte jag. Kl 22.00 gick det lättare att mata honom. Tyvärr tappar han vikt och i morse lät han återigen hemskt. Jag är helt övertygad att han hörde väckarklockan och gömde sig. Tanterna var nämligen också uppe och väntade på mat.

Sune R gömde sig i transportboxen och jag måste bara gå efter hans andning. Den lät hemskt tyckte jag. AB och CC till frukosten blev det för honom. Jag studsade tillbaka till sängen och väcktes av ett telefonsamtal. Nyvaken, chockad att det var redan matdags igen det är en dålig kombination. Nu ska jag jobba natt istället för kväll imorgon. Det är ju bra för stödmatningen, men för min sömn är det dåligt. Det sista vad jag gör att mata Sune R. Min man tar honom kl 22.00; kl 02.00 och kl 6.00. Jag tar över när jag kommer hem. Matning och samtal med veterinären. Sova? Glöm det! En hopplös situation?

Nej absolut inte!!! Sune R mår inte bra. Han behöver hjälp. När han sitter framför mig och tittar på mig med stora ögon, då vill jag helst gråta. Jag förstår honom så väl och jag har sagt säkert 100 gånger förlåt att jag tvingar honom att äta. Jag ber honom att inte ge upp, att kämpa och för allt att äta. Tanterna behöver honom och jag tycker så mycket om honom. Vi har vilopauser på min axel, lyssnar på solosånger av en kvinnligt sångerska . Jag kryper runt på uteplatsen mitt i regnvädret under bordet eftersom där finns torrt maskros. Jag berättar hela matsmältningssystem för honom. Nej jag ge inte upp! Det kan han glömma! Samtidigt får han bestämma vad han vill och jag försöker vara lyhörd.  Han får sitta på axeln och klaga, torka munnen på mitt hår och djupt i mig vet jag att han vet att jag gör all det här för att jag tycker så mycket om honom.

Hur jag vet det? Jag har matat marsvin hur många gånger som helst och jag ser det på hans blick, att han inte strävar mot mig på riktig (jag hade brottningsmatch med Maja när hon var sjuk). Han sitter där och vi försöker göra det bästa av situationen. Det enda som han verkligen hatar och börja brottas är att torka munnen efter maten. Så vi struntar nästan i det. Lite försöker jag ändå men annars får han vandra runt med CC på hakan. Så jag vet hur han ser ut när han brottas. Dessutom kommenterar han varje steg när han gå tillbaka till buren och ibland kommer han tillbaka och nosar på min hand. Tack matte för allt vad du gör!

Tillbaka till veterinären

Sune R fick ta en utflykt igen idag. Han skulle presentera sitt öga hos veterinären en gång till. När vi kom dit upptäckte matte att hon glömde byta tröjan…  Sune R tyckte att det var bara bra, så vet ju alla vad han fick för mat idag.

I alla fall verkade han livligare idag. Ville hela tiden på mattes axlar och inte alls sitta på bordet. Att sitta på mattes knä med en bit gurka i munnen gick också bra. Ögon blev undersökt och matte tyckte att det ser ut som det gjorde ont bara från att titta på. Sune R satt där och brydde sig inte ett dugg om det. En riktigt cool Kille! Ok inte riktig cool, han sprang tillbaka in i transportboxen väldigt snabbt. Alltså snabbt och snabbt. Vi vet ju alla hur snabbt han kan bli. Men när man tänker på hans momentana hälsotillstånd, då var det snabbt.

Wilda satt däremot med knallröda öron i transportboxen och var missnöjd med situationen. Måste jag hamna här igen. I alla fall visade hon upp sig och var nöjd att hon måste lämna transportboxen bara halvt. Egentligen måste hon ju inte, men vad gör man inte för en bit gurka…

Nu är vi hemma igen och båda vila i buren. Till och med vår lilla dam Flora satt kvar i buren. På förmiddagen öppnade hon nämligen staketet och hälsade på mig när jag satt i arbetsrummet.

Sune R får tills vidare metacam, bene- bac pulver, ögondroppar och CC. Dessutom får han allt som han äter själv. Vikten sjunker inte och det är ett bra tecken. Han har lite humör kvar och det behöver vi verkligen i den här situationen.

                                                       Allt som vi behöver:

                                                       Rengöring och kontroll av rumpan:

         Grönsaker med Bene-Bac pulver som han inte äter själv och Hö som han äter själv:

                                                                    Vill du ha CC?

 Nej? Då måste vi göra så här(det ser farligare ut än det är. Han behöver bara lite hjälp)

Rengöring av hakan

Vila efter maten (härligt)

kloga tankar från i dag

*Att sitta uppe kl 6.00 och mata ett marsvin är något som man inte måste uppleva. Särskilt när marsvinen tittar på dig: "Låt mig vara, jag vill dö" Då är det bra att titta tillbaka och spela en trotsig treåring:"Men, JAG vill inte det!!"

* efter 4 ml: ”Ursäkta matte, jag känner mig faktiskt klar!”

* Matte: ”Sune R, du får välja vad du vill ha.” ”Okay, då vill jag gå nu.”

* Är du säkert att det här går att äta?

*Matte: ”CC är gott.” Sune R: ”Ät själv då”

* Du sa att jag inte måste äta någon medicin nu och då kommer du med Bene-Bac.

Att fela är manligt

Idag gjorde matte i ordning transportboxen och sen hämtade hon Wilda. Nu vet jag ju vad Wilda och transportbox betyder. Lugnt klättrade jag in (matte hjälpte till) och sen åkte vi iväg. När vi var framme och satt i väntrummet hämtade veterinären (dit åkte vi idag igen) kontaktuppgifter och Matte sade att Wilda var sällskapsdam. Ha mig lurade hon inte! Jag är sällskapsdam ähm herre.

Inne hos veterinären tog  matte faktiskt mig ur transportboxen. Ögonkontroll kände jag igen från Wilda. Så jag var jätteduktig. Jag hade ett samtal mellan killar.  Det såg ut så här: veterinären pratade och jag lyssnade. Inget hö i ögon bara ett litet sår på ögonhinnan. Matte fick också titta på det och tyckte det var så spännande. Efteråt fick jag klättra tillbaka in i transportboxen.

Där satt jag en stund medan veterinären försökta prata med någon annan. Och sen fick jag ställa upp för en tandundersökning. Och jag lyssnade på Camilla!!!!! I alla fall har jag inget problem med tänderna förhoppningsvis. Alla tänderna som man kunde se såg bra ut. Pinnen som veterinären hade i handen när han undersökte min mun tyckte jag var bra att ha. Tyvärr ville han den ha tillbaka. Och jag som gärna ville ha en trofé med hem.

I stället fick jag metacam och ögonsalva med hem. Och jag blev bjuden på en resa. Eftersom veterinären försökte ringa till Göteborg trodde vi att det skulle bli en resa till Göteborg (jag har hört att det ska finnas finna tjejer hos Eragons). Matte såg livrädd ut, men sen sade Veterinären om det blir en resan så blir det Sigtuna. Då såg Matte glad och husse fortfarande livrädd ut.

Nu ska jag bli stödmatad, äta 5 dagar metacam och förhoppningsvis är jag frisk sen. Annars blir det väl en utflykt .

När vi kom hem testade vi hur många marsvin passade in i den minska transportbox. 4 stycken blev det. Resten ville inte. Tråkmånsar! Jag satt själv längst bak. Konstigt nog var tjejerna helt galna och alla ville provsitta i transportboxen. Om dom visste vad jag har varit med om skulle dom tacka nej till transportboxen.

I alla fall har jag överlevt veterinären. Jag visade inte upp mitt finaste ljud (rrrrrrrrrrrr) och jag uppvaktade inte Wilda i transportboxen. Matte säger att jag ser ut som ”ein häufchen elend” (helt eländig) och då har hon väl rätt. Men hon ser inte bättre ut eftersom hon tycker om mig och vill så gärna veta vad jag har.

Det är så tyst!

Vår lilla Sune R har problem med sitt öga. Jag upptäckte något konstig på ögonen, men eftersom han betedde sig normalt tyckte jag att han inte behöver så mycket uppmärksamhet. Igår var det väldigt tyst och ingen tjej blev jagad. Då ringde alla alarmklockorna. Det kan jag lova!   

Jag sköljer redan ögonen regelbundet och nu satt jag bredvid när det var mat. Han åt nästan ingenting och jag satte igång med extra mat och kligröt. Han åt men var försiktig med mitt finger. Normalt brukar han bita när det finns något gott på handen. Vikten är lite mindre än normalt, men det är bara bra.

Nu på morgonen åt han bra frukost och jag börjar förstå systemet. Paprika, Fänkål, Zucchini och Selleri är gott. Morot däremot är bara ätbart. Så jag äter bara det som är gott.

Nu sitter jag här och väntar att klockan bli 8.00. Då börjar telefontiden hos veterinären. Ögonspecialist är bara 300 km bort, men vår veterinär jobbar ihop med Sigtuna. Vi få ser hur det går. Idag blir han ingen sällskapsdam, idag bli han kvällens stjärna. Men Wilda får så klart följa med honom. Hon kan förklara hela apparaten med veterinären.

En ny dag börjar

5 marsvin är draperade framför gallret på mattan. Nummer 6 tronar på en sten och vaktar att dom skriker ordentligt högt. När matte äntligen ger sig och kommer halvt sovande till marsvinsrummet ser alla väldigt lidande ut. Pfui att man måste skrika så länge. Det spelar verkligen ingen roll att matte är lite grön i ansiktet och att ögonen inte funkar riktig som dom ska. Bara att hon kan hantera en kniv (föra att skära grönsaker till frukost) och det gör man ju med handen!

Vårt ASS- Svin hoppar in i matskålen och vill ha Taxi till köket. Där försvinner hon under bänken och vill ha mat. Hon älskar att vara med matte i köket medan matte fixar frukost. Det är många goda bitar som hamnar på golvet….

Sen kommer första prövningen: Matte hjälper henne över gallret, 5 galningar som undersöker hennes mun och samtidig vill hon ha den första matbit. Det slutar alltid så här att matte lägger mat för henne i hundkudden i ett hörn. Då kan hon äta i lugn och ro. I alla fall så länge tills Sune R behöver en tjej!

Sune R:s 13 gyllene regler för blivande chefkastrater

1.    Det finns bara en chef och det är du!
2.    Chefer har alltid den bästa sovplatsen
3.    Chefer får alltid det första matbiten (hm här är det ju Wilda som får maten först)
4.    Tanterna måste alltid vara redo
5.    Det finns en skillnad mellan fram och bak på tanterna.  Chefen är alltid intresserad av baken!
6.    Det finns en skillnad mellan Tant och hus (det var ett misstag att jag hamnade på taket
       och inte på  Klara!)
7.    Lyssna inte så mycket på dina tanter. Du har ju alltid rätt. Dom vet bara inte vad dom vill!
8.    Matte är där för att betjänar dig!
9.    Tanterna måste göra allt för dig (här skriker dom till och med för mig efter maten)
10.   Om någon är brunstig så kolla noggrant vart hon är på väg (jag hamnade bakom gallret
        och behövde mattes hjälp för att kommer hem igen när jag följde efter Lucia)
11.   Gräs är ätbart
12.   Städning är absolut onödigt (så tänk inte ens den tanken att hjälpa till)
13.   Sopborsten är ingen Tant. Så den behöver ingen uppvaktning

Gräs är ätbart

Igår lyckades jag att skrämma Sune R två gånger. Båda gångerna lade jag in lite gräs.  På kvällen lurade jag honom i ett halvt grässtrå och det var gott. Sen blev det andra halvan och i morse åt han med 4 tanter. Vårt ASS- svin missade gräskalas eftersom hon sov. Normalt brukar jag väcka henne men efter igår ville jag inte skrämma Sune R i väg.

Han försökte till och med uppta några gamla färdigheter. Minnen kom tillbaka tydligen. Då satt han och bråkade med alla som satt framför hans näsa. Tanterna har inte så bra minne som Sune R och kände sig besvärade.  Men i alla fall tycker alla om gräs här och inte bara tanterna.

Till sist upptäckte Sune R en sak till och tyvärr gick det inte att ta kort. Klara var brunstig och han försökte sin lycka hos henne. Nu tycker ju Lucia att det är bara hon som får plåga sin syster Klara. Först kommer Klara och efter henne springer Sune R och Lucia. Han lyckades faktiskt springa på henne förre Lucia (trodde han). Konstig nog kändes lite konstig. Det luktade definitiv inte som en brunstig tant. Jag gapskrattade över hans min.  Klara räddade sig nämligen under en pall och lilla Sune R hamnade på taket. Av misstag!!  Så kan det går när Man har bara en tanke i huvud.