onsdag 13 maj 2015

Med stor glädje...



... kan vi berätta att just nu finns det rund 55 husdjur här hemma. Nu vet vi ju inte hur många får bor i ett hyreslägenhet, men rund 50 grodor behöver ju inte så mycket plats. Dessutom ska de inte bor här i evigheter, bara tills de kan hoppa.

Lillhusse har blivit grodexpert och kolla läget flera gången om dagen. Just nu simma de i ****?  Känner någon igen platsen? Vi tänkte ni får gissa vad det har varit förut. Förre detta ägare har säkert ingenting emot .

I alla fall fick de flytta hit för 1,5 veckor sedan. där var de bara små söta tysta prickar. Nu har de vuxit en del och tyst är de inte längre. När man kommer tillräcklig nära kan man höra lite  ljud. Spännande.

Matte fick tips hur man ska ta hand om den. Lätt som en plätt. I alla fall tills matte  läste lite på nätet. Då fick  hon bråttom. lillhusse och matte byggde ett fint hem till de (på bilden) och bjöd på smaskig mat. Men icke. Maten var inte ätbar. Men om man har djur då måste man ta hand om de. Varenda dag kockar matte sallad. Den tycker grodorna om.  Och i morse fick de flytta till en större baljan.  Snart ska de inte länge simma, snart kommer de hoppa. Och matte efter de ifall kanterna är för låg. Någon som ville ha kort från matte då?





lördag 9 maj 2015

Vi är uppfostrat



Det finns så mycket man måste tänka på. Tack och lov ta matte över den där delen men vad man får äta. Men resten. Till exempel när folk hälsar på. man ska vara snäll. man ska visar upp sig, helst från den bästa sida. Man ska ställa upp för klappningen ifall det är den lilla djurvännen som hälsar på. Man ska inte kissa ner främmande. Man ska inte bita  främmande. Äsch resten har vi glömd.

Nu när vi tänker på den här kvällen så tycker vi att Antonios lyckades bäst med att visar upp sig. om man bara säger den där magiska orden då kan alla klappa honom. Vi vet bara inte om vi ska berätta vad han tycker bäst om. Men vi kan viska det. När man klappa Antonios ska man säger så här: "ska vi  äta mat från Peru idag. Vill du vara huvudgången?"  Det låter hemsk, men då får alla klappa honom. han galoppera till och med mot burkanten  och gör glädjeskutt. Konstig kille.

Maria lyckades också bra. Hon visade sin lataste sidan. Alltså hon sitta där hon bruka sitta och gör ingenting. Hon som är så fint ville inte visa sig i all sin prakt. Därför är vi glad att vi kan berätta några historia om henne,. Till exempel när hon hoppade över maten efter semestern eftersom maten var för långt bort.

Maja däremot var en riktig tråkmåns. Hon gick fram och hälsade glad på alla. Hon ville bara bli klappat. ingenting annat. Vilken tråkmåns. Klärchen såg glad ut som vanlig och Tabea satt mitt i buren! Hon såg lite panisk ut och visste inte vad hon skulle göra. för säkerhets skull ropade hela hennes kroppsspråk : Hoppas jag överlever när alla titta på mig.

Det gjorde henne. och om man räknar allt ihop så är vi faktiskt uppfostrat. vi gör kanske inte allt på rätt sätt men om vi är bra eller dålig uppfostrat det bestämmer ni.