Det luktar så gott här hemma eller utflykt utan oss

Det finns olika sorters utflykter. Det finns sådana som bara den 2beniga familjen gör. Det finns utflykter som vi får följa med på, det finns sådana som vi måste följa med på. Det finns utflykter som man åker bil eller vandrar iväg.

Igår var det en utflykt som 2ben gjorde med bil. Tack och lov utan oss! Men när de kom hem! En helt underbar lukt omgav lillhusse som sprang genom lägenheten med sina knallgula arbetshandskar.

Och sen, sen kom matte med en stor svart sopsäck full med den underbar lukten av ängens guld. Och ja det var till oss. Visst smakar ingenting bättre än hö. Hö som är nyslaget och har precis kommit hem från bonden. Lördagsgodis på hög nivå.

Ni får såklart också lite vardagsskvaller. Utan hö. Maja hoppar på taket, Tabea har börjat slicka på mattes hand. Vi vet inte vem som var mest chockad. Antonios provsmakade sten och tappade en tand. Marias päls växer och nyskördat hö är det bästa vi vet.

Och det där höet gör många glada. Våra magar och lillhusse som klättrade runt i ladan. Åh det där höet. Vi kunde fylla hela bloggen med hö. Men jag tror vi slutar för idag. Till sist har vi en härlig bild med hö och lillhusse. Visst är hö gott?

Plan Z

Nästan hela familjen var/ är sjuk med olika sjukdomar. 2/3 är förkyld och 1/3 var magsjuk. Alla är trötta och vi göra bara det som är nödvändigt. Klippa klor är tyvärr nödvändigt och att städa kisshörnan i buren. Men städa hela buren tyckte vi kunde väntar ett par dagar.  Och det inkl öppna fönstren skulle vi inte har gjort. Tonis kära lilla söta flygande husdjur har kommit tillbaka. Jag spenderade en kväll med sanering och nu hoppas vi på det bästa.

Plan c är att köra flyttlastet till inte vet jag bara ut härifrån och sen öppna fönster och frysa ut allihopa inkl insektsmedel. Sen städpass med kokhet vatten och förhoppningsvis blir vi av med dem.

Om det inte funkar har vi plan K, som  vitlök (Knoblauch på tyska). Mycket Knoblauch!!!  Plan Z är att vi måste bygga en ny bur. Och nej det vill jag inte. Killen som har ansvar för att det är kaos sitter just nu på taket och äter på buren. Han ser väldigt oskyldig ut och förstår inte varför den goda maten hela tiden försvinner.

Hans enda kommentar till städorgien igår? Jo han började gnaga på sopborsten. Varför ville vi ha honom tillbaka? Skulle han ha flyttad hem igen om jag visste vad som väntar oss? Bara för den som inte kommer ihåg: 3 hängmattor och minst 4 mattor har han förstört (tuggat sönder).  Vi fick byta golvmatta i buren och använder extra mycket kuttspån nu för tiden. Hus, plast, sandpapper på trappan, handdukar, mysgrejer och en transportbox blev förstörda. Och nu eventuellt en hel bur om vi har otur. Inkl att han blir 20 år minst.

Jag är förtvivlad och ovan nämnda frågor dyker upp ibland. Och sen kommer kvällen. Man tittar in i buren och då sitter han och väntar. Jag böjer med ner och viskar " ska vi äta mat från Peru?"  Toni börjar trampa med framtassarna, huvudet flyger bakåt och hela marsvinet vibrerar av glädje. "Heja huvudrätten!" och sen är det bara tid för att klia under hakan och jag vet en sak. Plan K hoppar vi över och trots allt är det så skönt att ha honom här.  Vår älskade lilla Antonios. Och jag hoppas för hans skull att han aldrig får ont i magen.